Du betyder allt för mig!!
Denna novellen tillängnar jag en tjej som heter Tove Eriksson.Hon bad mig göra en novell om henne själv och Oscar "Ogge" molander som är med i bandet The Fooo. 
Handling:
Tove är en tjej på 15 år som gillar att dansa, lyssna på musik och ha kul med sina underbara vänner. Hennes familj består av hon själv hennes två systrar Maya och Ebba dom är i åldrarna 6 och 11. Maya är 6 år och Ebba är 11 år, sedan har vi hennes föräldrar Maria och Tomas som är skillda .Hon bor hos sin pappa medans hennes syskon bor hos sin mamma.Dom träffas inte ofta och håller inte så bra kontakt med varandra.
Hennes liv är ett helvete hon mår inte bra och hon skär sig själv, men försöker att sluta.En dag så händer det, hon ser den personen som ger henne hopp och som gör så att hon stannar kvar på jorden. Hon har nämligen förälskat sig i den underbara killen i bandet The fooo, Oscar "Ogge" Molander. Hon har sett han flera gånger och dom har även fått ögonkontakt många gånger. Ogge betyder allt för henne, kommer hon att klara sig utan honom?? följ med Tove genom sorg, smärta, kärlek och lycka.
 Del 1 av 3
 
 Jag sitter på golvet inne på toaletten hemma och gråter. Jag och pappa har haft ett utav våra bråk igen, där han tog tag i mig och kastade mig rätt in i väggen. Varje gång vi bråkar så blir jag livrädd, han blir så himla arg och jag vet inte vad han är kapabel till att göra mot mig.Men jag vågar inte ta reda på det heller.Jag sitter lutad på badkaret och tittar upp mot badrums skåpet som sitter övanför handfatet. Jag ställer  mig upp och öppnar sedan skåpet och plockar ut en rakblad. Jag stänger skåpet och sätter mig sedan på golvet där jag satt innan. Jag lägger det kalla rakbladet mot min handled och blundar hårt, sedan räknar tyst föär mig själv till tre sedan drar jag ett snitt. Det svider så jag börjar gråta igen, men det är konstigt nog skönt på samma gång.
 
När jag öppnade ögonen så såg jag att det rann blod från armen ner på golvet.Jag reste mig upp och tog papper och torkade upp blodet på golvet.Sedan satte jag på kallvatten i handfatet och stoppade armen under den rinnade strålen.Det sved men jag härdade ut, detta var något jag gjorde rätt så ofta och jag visste att det gjorde ont men jag härdade alltid ut. Efter att jag hade stått där i cirka 5 min så hade min arm  domnat och blodet slutat rinna.Jag stängde av vattnet och lindade sedan om armen med lite bandage sedan gick jag ut från toaletten för att gå till mitt rum.
 
Jag låste upp låset på toalettdörren försiktigt och öppnade sakta dörren.Jag smög ut och stängde dörren efter mig, jag hörde fotsteg gåendes mot mig.Jag sprang in på mitt rum och låste sedan dörren.Jag backade bakåt i rummet samtidigt som hade blicken fäst på handtaget hela tiden.Jag vill inte att pappa ska komma,för att jag vet inte om han fortfarande är arg eller om han har lungnat sig.Men jag ser inte att dörrhandtaget på min dörr trycks ner så jag slappnar av.
 
Jag sätter mig ner på min säng och tar min mobil som ligger på nattduks bordet.Jag låser upp den och går in på twitter jag tar en bild på mitt ansikte som är helt förstört, röda ögon, mascaran som har runnit och och jag ser helt förstörd ut.Jag skriver en text till bilden: Jag ger upp nu, det finns inget som håller mig kvar för att inte försvinna förevigt.
 
Jag postar inlägget och lägger ner mobilen bredvid mig i sängen.Jag suckar och reser mig sedan upp för att göra mina läxor.Jag sätter mig vid skrivbordet och börjar att räkna lite matte, jag sitter ända tills klockan är 9 på kvällen. Jag har nu suttit i 2 timmar och gjort mina läxor och jag är klar med dom.Jag slår igen matte boken och reser mig sedan från skrivbordet och går mot min dörr för att gå till toaletten.Jag låser upp den försiktigt och smyger ut, det är alldeles svart i lägenheten.Jag smyger ända fram till toaletten så smiter jag in och låser dörren efter mig.
 
Jag tittar mig i spegel och suckar. Jag gör min vanliga natt rutin, tvättar ansiktet, borstar tänderna och håret.Jag låser upp dörren och släcker lampan inne på toaletten sedan smyger jag ut och går tillbaka till mitt rum.När jag kommer in på mitt rum så stänger jag dörren och låser den.Jag går och byter om, jag tar av mig mina kläder och sätter jag på mig min pyjamas.Jag går till min säng och lägger mig under täcket.Jag hör en duns och tittar ner på marken, där min mobil ligger. Skit också glömde att den låg på täcket.Hoppas att det inte vart någon spricka, jag böjer mig ner och plockar upp den.Jag kollar på framsidan och baksidan, tur den har klarat sig.
 
Jag tittar om jag har fått några notiser, och ja det har jag.Jag låser upp mobilen och ser att det är från twitter.Jag går in på twitter och går in på notiserna och ser att det är många som har kommenterat och en sak som jag inte trodde skulle hända en ny följare.Men följaren är inte vem som helst utan, Ogmolander.
Jag kunde inte andas jag blev helt varm i kroppen och fick ett leende på mina läppar. Jag låg så en timme och bara stirrade på mobilen där det stod att Ogmolander följer dig. 
Sedan kände jag hur mina ögon blev tyngre och tyngre och till sist så somnade jag men min mobil i handen.
 
 
Dagen där på så vaknade jag av att det var ljust i rummet, jag öppnade mina ögon långsamt och tittade bort mot mitt fönster, jag ser att jag glömde dra ner rullgardinen , IGEN. Jag tittar på väckarklockan som står på nattduksbordet och ser att klockan är 06.00 på en lördag.Idag gäller det, idag ska jag få se mina älsklingar, The fooo. Jag går upp och ställer mig framför min helkropps spegel som finns på hela min vägg vid dörren.Jag tittar på min kropp och lägger huvudet på sne sedan suckar jag högt och går till min garderob.Jag tar rena underkläder och går mot dörren.Jag låser upp dörren och går till badrummet för att ta en dusch.Jag går in och låser efter mig,sedan tar jag av mig pyjamasen och trosorna sedan hoppar jag in i duschen.
 
Jag låter vattnet rena min kropp, jag tvättar min kropp och håret sedan sköljer jag av mig och går ut från duschen.Jag lindar om en handduk om mitt hår och torkar sedan min kropp med en annan.Jag sätter på mig dom rena underkläderna och går tillbaka till mitt rum.Jag låser efter mig och går fram till min garderob igen.
Jag väljer en outfit som består av en oversize mjukiströja som är grå med ett svart tryck på magen, trycket är en text som det står Endless World.Sedan tar jag ett par leopard mönstrade leggins och ett par vita strumpor. Jag sätter på mig allt och går sedan till spegeln igen,jag fönar mitt hår och sätter sedan en svart beanie på huvudet.
 
 
You and me forever
Denna novell till ängnar jag en tjej som bad mig att göra en novell med en kille som hon gillar.Personen vill inte att hennes namn ska nämnas vilket jag accepterar.Hon har därför bytt namn och heter något annat i novellen.
 Handling:
Andrea är kär i en kille i hennes klass som heter Arvid. Dock vet han om det och gillar tyvär inte henne på samma sätt.En dag händer en sak som får han att tänka om.Andrea hamnar på sjukhus efter att ha svimmat i skolan.Efter en vecka så vaknar Andrea upp och det första hon får se är en kille som sitter bredvid henne, Arvid.Följ med Andrea och hennes kamp mot cancer. hur ska det gå för henne?? Kommer hon och Arvid bli tillsammans yill slut? Kommer han lämna henne eller stanna kvar och stötta henne?
Ja det får du svar på när du läser denna novell skriven av mig Amanda Wester!
 
 
 
 
Jag sitter nu i vårat klass rum och lyssnar på när våran matte lärare klas pratar om geometri.Väldigt ointressant tycker jag.Jag sitter bredvid Tuva som är min bästa vän, båda sitter och ritar i våra matte häften.Jag ritar ett hjärta som jag sedan skriver Arvid i, Arvid sitter vid bänken framför mig. Jag ser att han vänder sig om mot mig och jag är snabb med att byta blad för att han inte ska se hjärtat.Jag tittar snabbt på honom och sedan vänder jag blicken mor klas som står vänt mot oss.
 
Jag ser att Arvid tittar på mig sedan så vänder han sig också mot klas.Klockan blir 10 över 9 vilket betyder att det är dags för rast.Alla plockar ihop sina saker och går sedan ut från klassrummet.Jag och Tuva går till våra skåp för att lämna våra saker. När vi står och plockar in våra saker så ser jag att Arvid och hans kompis josef kommer emot oss.Jag vänder mig om mot Tuva och säger:
 
-Omg!!!!! Arvid kommer!!!!
 
Hon bara skrattar åt mig och sedan hör jag ett hej, jag vänder mig om och ser Arvid  stå där med ett leende på läpparna.Jag ler tillbaka och säger hej. Helt plötsligt känner jag hur allt snurrar, jag greppar tag i Tuva för att inte ramla.Hon tittar på mig oroligt och frågar hur jag mår.Jag kan inte svara, Arvid tar min andra arm för att stödja mig mer.Jag tittar på honom, och sedan blir allt svart.
 
* En månad senare*
 
Jag öppnar mina ögon långsamt, jag möts av ett starkt vitt ljus.Är jag död?? 
Jag chisar och vrider lite på huvudet,  varför ät jag här??
Jag tittar runt i rummet och det ser ut som dom rummen gör på sjukhuset.Vänta litedär på min vänstar sidan ser jag att det sitter någon med ansiktet i händerna.Jag försöker få fram ett hej, men det går inte jag får inte fram ett ljud.Jag försöker och försöker och till slut får jag fram ett hej.Men det är bara som en viskning, killen tittar upp på mig och jag ser nu vem där är, Arvid. Han reser sig upp och tog min hand i hans.Han tittade på mig med glansiga ögon.
 
-Vad är det , vad är det som har hänt?, Varför ligger jag på sjukhuset??
 
-Ta det lungt Andrea, du svimmade för en månad sedan och har inte vaknat förrens nu , sa han med lite grötig röst så som om han var påväg att börja gråta när som helst.
 
Jag spärrade upp ögonen och skrek nästan rakt ut:
 
-EN MÅNAD!!!!!! HAR JAG INTE VAKNAT PÅ EN MÅNAD??
 
Han skakade på huvudet och sa ett lågt nej. Han sa sedan:
 
-Andreas......Du.....har.....fått...cancer!!!! 
 
Sedan brast det för honom, han sjönk ner på stolen och började gråta.Jag kunde inte fatta det, jag cancer??
 
*1 vecka sedan*
 
Jag har börjat känna mig svagare och svagare nu och jag vet inte hur länge jag lever till. jag kanske dör snart eller så är jag så stark att jag överlever cancern, jag vet inte än.Arvid har varit här och hälsat på mig varje dag, igår var det min namnsdag och då kom han med blommor och godis till mig.Han ska komma idag också, han sa igår att han ville prata med mig.Om vad det har jag ingen anning.Jag vaknade ur mina tankar av att det knackade på dörren.Jag ropade:
 
-Kom in
 
Dörren öppnades och in kom en glad Arvid, han hade ett leende på sina läppar.Vilket fick mig på bra humör direkt, av att bara se honom får mig på bra humör.Jag fick även fjärilar i magen och jag blev varm i hela kroppen.Han gick fram till mig och satte sig sedan på stolen som stod bredvid min säng som jag låg i.Han tog min vänstra hand i sina händer,sedan kollade han på mig och tog ett djupt andetag innan han sa:
 
-Andrea jag måste bara få säga dig detta........
 
Han vart tyst ett tag så jag sa:
 
-Ja...berätta du!!
 
-Jag gillar dig väldigt väldigt mycket, mer som en vän faktiskt. Du får mig att le varje gång jag ser dig och du är den underbaraste personen som finns.När du svimmade i skolan för en månad sedan så vart jag så rädd att du skulle lämna mig.Sedan när du åkte in till sjukhuset och du fick diagnosen att du hade cencer så brast mitt hjärta.Jag grät varje natt till sömns för att du ännu inte hade vaknat.Sen när du vaknade vart jag så glad att jag bara ville krama om dig och säga att du är allt för mig........Så jag undrar............Vill du bli min tjej??
 
Jag vart så glad och så chokad.Jag ville bara springa runt och skrika.Jag nickade felra gånger och sa:
 
-Ja.......ja det vill jag.
 
Arvid lutade sig mot mig och kysste sedan mig.Jag besvarade kyssen och jag kände mig som den lyckligaste personen i hela vida världen.
 
Slut!!!!!
 
Äkta kärlek varar en lång tid, kanske till och med förevigt!♥♥
 


 Så här slutar novellen efter att hon har blivit frisk:
 
Andrea vart frisk från cancern och mår mycket bättre.Hon och Arvid är ihop i 11 år  tills en dag då han friar till henne.Hon tackar ja och dom gifter sig, dom skaffar 2 barn och dom lever lyckliga ialla sina dar.
Hoppas att nu tyckte om denna novell!!!
Men var reda på att fler noveller kommer upp snart!!!
So stay tuned!
Puss på er // Amanda