You and me forever

Denna novell till ängnar jag en tjej som bad mig att göra en novell med en kille som hon gillar.Personen vill inte att hennes namn ska nämnas vilket jag accepterar.Hon har därför bytt namn och heter något annat i novellen.
 Handling:
Andrea är kär i en kille i hennes klass som heter Arvid. Dock vet han om det och gillar tyvär inte henne på samma sätt.En dag händer en sak som får han att tänka om.Andrea hamnar på sjukhus efter att ha svimmat i skolan.Efter en vecka så vaknar Andrea upp och det första hon får se är en kille som sitter bredvid henne, Arvid.Följ med Andrea och hennes kamp mot cancer. hur ska det gå för henne?? Kommer hon och Arvid bli tillsammans yill slut? Kommer han lämna henne eller stanna kvar och stötta henne?
Ja det får du svar på när du läser denna novell skriven av mig Amanda Wester!
 
 
 
 
Jag sitter nu i vårat klass rum och lyssnar på när våran matte lärare klas pratar om geometri.Väldigt ointressant tycker jag.Jag sitter bredvid Tuva som är min bästa vän, båda sitter och ritar i våra matte häften.Jag ritar ett hjärta som jag sedan skriver Arvid i, Arvid sitter vid bänken framför mig. Jag ser att han vänder sig om mot mig och jag är snabb med att byta blad för att han inte ska se hjärtat.Jag tittar snabbt på honom och sedan vänder jag blicken mor klas som står vänt mot oss.
 
Jag ser att Arvid tittar på mig sedan så vänder han sig också mot klas.Klockan blir 10 över 9 vilket betyder att det är dags för rast.Alla plockar ihop sina saker och går sedan ut från klassrummet.Jag och Tuva går till våra skåp för att lämna våra saker. När vi står och plockar in våra saker så ser jag att Arvid och hans kompis josef kommer emot oss.Jag vänder mig om mot Tuva och säger:
 
-Omg!!!!! Arvid kommer!!!!
 
Hon bara skrattar åt mig och sedan hör jag ett hej, jag vänder mig om och ser Arvid  stå där med ett leende på läpparna.Jag ler tillbaka och säger hej. Helt plötsligt känner jag hur allt snurrar, jag greppar tag i Tuva för att inte ramla.Hon tittar på mig oroligt och frågar hur jag mår.Jag kan inte svara, Arvid tar min andra arm för att stödja mig mer.Jag tittar på honom, och sedan blir allt svart.
 
* En månad senare*
 
Jag öppnar mina ögon långsamt, jag möts av ett starkt vitt ljus.Är jag död?? 
Jag chisar och vrider lite på huvudet,  varför ät jag här??
Jag tittar runt i rummet och det ser ut som dom rummen gör på sjukhuset.Vänta litedär på min vänstar sidan ser jag att det sitter någon med ansiktet i händerna.Jag försöker få fram ett hej, men det går inte jag får inte fram ett ljud.Jag försöker och försöker och till slut får jag fram ett hej.Men det är bara som en viskning, killen tittar upp på mig och jag ser nu vem där är, Arvid. Han reser sig upp och tog min hand i hans.Han tittade på mig med glansiga ögon.
 
-Vad är det , vad är det som har hänt?, Varför ligger jag på sjukhuset??
 
-Ta det lungt Andrea, du svimmade för en månad sedan och har inte vaknat förrens nu , sa han med lite grötig röst så som om han var påväg att börja gråta när som helst.
 
Jag spärrade upp ögonen och skrek nästan rakt ut:
 
-EN MÅNAD!!!!!! HAR JAG INTE VAKNAT PÅ EN MÅNAD??
 
Han skakade på huvudet och sa ett lågt nej. Han sa sedan:
 
-Andreas......Du.....har.....fått...cancer!!!! 
 
Sedan brast det för honom, han sjönk ner på stolen och började gråta.Jag kunde inte fatta det, jag cancer??
 
*1 vecka sedan*
 
Jag har börjat känna mig svagare och svagare nu och jag vet inte hur länge jag lever till. jag kanske dör snart eller så är jag så stark att jag överlever cancern, jag vet inte än.Arvid har varit här och hälsat på mig varje dag, igår var det min namnsdag och då kom han med blommor och godis till mig.Han ska komma idag också, han sa igår att han ville prata med mig.Om vad det har jag ingen anning.Jag vaknade ur mina tankar av att det knackade på dörren.Jag ropade:
 
-Kom in
 
Dörren öppnades och in kom en glad Arvid, han hade ett leende på sina läppar.Vilket fick mig på bra humör direkt, av att bara se honom får mig på bra humör.Jag fick även fjärilar i magen och jag blev varm i hela kroppen.Han gick fram till mig och satte sig sedan på stolen som stod bredvid min säng som jag låg i.Han tog min vänstra hand i sina händer,sedan kollade han på mig och tog ett djupt andetag innan han sa:
 
-Andrea jag måste bara få säga dig detta........
 
Han vart tyst ett tag så jag sa:
 
-Ja...berätta du!!
 
-Jag gillar dig väldigt väldigt mycket, mer som en vän faktiskt. Du får mig att le varje gång jag ser dig och du är den underbaraste personen som finns.När du svimmade i skolan för en månad sedan så vart jag så rädd att du skulle lämna mig.Sedan när du åkte in till sjukhuset och du fick diagnosen att du hade cencer så brast mitt hjärta.Jag grät varje natt till sömns för att du ännu inte hade vaknat.Sen när du vaknade vart jag så glad att jag bara ville krama om dig och säga att du är allt för mig........Så jag undrar............Vill du bli min tjej??
 
Jag vart så glad och så chokad.Jag ville bara springa runt och skrika.Jag nickade felra gånger och sa:
 
-Ja.......ja det vill jag.
 
Arvid lutade sig mot mig och kysste sedan mig.Jag besvarade kyssen och jag kände mig som den lyckligaste personen i hela vida världen.
 
Slut!!!!!
 
Äkta kärlek varar en lång tid, kanske till och med förevigt!♥♥
 

 Så här slutar novellen efter att hon har blivit frisk:
 
Andrea vart frisk från cancern och mår mycket bättre.Hon och Arvid är ihop i 11 år  tills en dag då han friar till henne.Hon tackar ja och dom gifter sig, dom skaffar 2 barn och dom lever lyckliga ialla sina dar.
Hoppas att nu tyckte om denna novell!!!
Men var reda på att fler noveller kommer upp snart!!!
So stay tuned!
Puss på er // Amanda
 
 
 
0 kommentarer